måndag 31 augusti 2009

Om konsten att skylla på andra och inte ta ansvar

Ibland bli man upprörd. Min 14-årige son skulle åka buss till Brommaplan och gick ner till busshållplatsen. Eftersom skolan inte börjat skulle han betala med en SMS-biljett. Han köper en biljett och väntar på bekräftelse när bussen kommer in. Han får ingen bekräftelse och blir därför bryskt avvisad av chauffören och fick inte åka med. Det tog 15 minuter innan han fick bekräftelsen, men då var det för sent. När han kommer hem och jag får höra vad som hänt ringer jag SL för att klaga. Jag beskriver situationen och SL-tanten frågar om min son har Tele2. Jag bekräftar detta och får då till svar att Tele2 har haft driftstörningar under dagen.. SL skyller på Tele2. Jag ringer till Tele2 och får då veta att dem minsann inte haft några driftstörningar och att det är SLs fel. Det de kan erbjuda är att stryka 18 kronor från nästa faktura men då hade jag ägnat en halvtimme åt telefonsamtal som vida översteg detta belopp.

Annars så har livet återgått till det normala efter semestrar. SVs förbundsstämma i början av oktober närmar sig med stormsteg, Nu är allt material framme, Sokratespristagare utsedd och vi vet också vem som får SVs folkbildningsstipendium. Men först Bok & Biblioteksmässan först där vi delar ut SV författarpris.......

torsdag 6 augusti 2009

Idag blev jag matt i lacken efter att ha läst DN-debatt och Thomas Idergaard och Timbros studie över att kommuner minsann inte behöver spara sig ur krisen, med mer att man lägger ner alla resurser på kultur och fritid. Särskilt nämner han stödet till studieförbunden.
Timbros rapport om kommunernas kultur- och fritidssatsningar visar på enfald och brist på kunskap om verkligheten. Tillväxt och välfärdsutveckling förutsätter ett allt närmare samspel mellan civilsamhället och det offentliga. Att förespråka något annat är enfaldigt.
På vilket sätt är människors fortbildning, ungdomars musikengagemang, äldres kulturupplevelser i demensvården, intellektuellt funktionshindrades rätt till lättläst samhällsinformation och ideellt frivilligt arbete som motsvarar ett värde på 150 miljarder kronor, ett hot mot välfärden? I Timbros senaste rapport argumenterar den förre MUF-ordföranden Thomas Idergaard i raljant stil på det sättet. Syftet är uppenbarligen politiskt och inte att få till stånd en seriös och nödvändig diskussion om hur våra gemensamma skattepengar används på bästa sätt.
Timbro är närmast enfaldiga när dom hävdar att den verksamhet som studieförbund och civilsamhällets övriga organisationer bedriver inom kultur- och fritidsområdet hotar satsningar på skola, vård och omsorg. I stället är dessa insatser grundläggande för välfärdsutveckling och tillväxt. Detta visar många seriösa forskarrapporter som ser på verkligheten och inte utgår från Stureplan.
Jag hävdar helt i motsats till Thomas Idergaard och Timbro att framtidens välfärdsutveckling måste bygga på ett allt starkare samspel mellan civilsamhället och det offentliga. Det är naivt att tro att kommuner och landsting i framtiden har råd att avstå från alla de ideella och frivilliga insatser som utförs dagligen i den lokala miljön.
Varför stödjer Svenskt Näringsliv detta dravel?