onsdag 28 juli 2010

Byt hus!



Det har blivit lite av en tradition att familjen byter hus på semestern med familjer i andra länder. Ett suveränt sätt att semestra vilket kan rekommenderas. Vi har tillbringat 3 veckor i Californien utanför San Fransisco, Reykjavik på Island och Leeuwarden i Holland. I år gick bytet till Perpingnang i Frankrike. Vi tog bilen till Skavsta, ställde bilen på pakeringen och åkte till Girona, Barcelona. När vi kom fram åkte familjen vi bytte med med vändande plan. Dem tog vår bil och åkte till vårt hem och i Girona stod deras bil och väntade. På hemvägen gjode vi likadant. Veckor av bad, bilresor till Barcelona och ända till Andorra för shopping. En fantastisk upplevelse var besöket hos Salvador Dali sommarhus i Cadaques som är bevarat som ett museum efter hans död.
Fördelarna att byta hus är många:

Kostnadseffektivt. Kostnader bara för resan. Inget för boende och bilhyra

Du kommer in i ett socialt sammanhang. Du träffar grannar, blir hembjuden till dem, går och handlar i de lokala butikerna.

Du förfogar ofta ver cyklar och barnen har tillgång till den andra familjens prylar.

Du undviker de värsta turistfällorna utan får tips från familjen om deras smultronställen

Men brukar en del räddhågsna invända. Hur vet man att ens eget hem är intakt när man kommer hem och att allt är sönderslaget och bilen totalkvaddad.Man skall ha klart för sig att dem som byter hus inte i första hand gör det av ekonomiska skäl utan för att de vill uppleva något annorlunda. Man är faktiskt ytterst rädd om saker när man byter hus eftersom man förväntar sig det samma av de andra. Det har aldrig hänt något med vårt hem under de gånger vi bytt.

För övrigt blev jag Farfar idag kl 05.00. Min son Ftredrik fick en son p 4,2 kg.
Nu inträder man förmodligen i en ny ålder med att vara barnvakt och dra barnvagn igen. Fördelen är väl att man kan lämna tillbaka dem till föräldrarna när man ledsnar. Det kunde man inte gör med sina egna.

torsdag 8 juli 2010

Alla var där!

Nyss hemkommen från tre dagar i Almedalen, Visby och inser att jag tidigare år gjort en praktfull missbedömning att inte prioritera närvaro i Almedalen.Tack och lov har vi haft andra från SV där. Men ALLA ÄR DÄR. Alla ledande i näringslivet, politiken, intresseorganisationer, media, opinionsbildning och forskning finns representerade. 1000 tals seminarier, workshops och utfrågningar pågår under hela veckan. Tisdagen var folkpartiets dag och onsdag var det Centerpartiets dag. 1000-tals anhängare jublade och showade inför partiledarna och rockstjärnestatusen infann sig. Det liknar mer och mer de amerikanska valkonventen när presidentkandidaterna väljs. SV hade inget eget seminarium utan valt att lägga krutet på att delta aktivt på andras seminarium som kan var intresse för oss. För vår del hanlade det mycket om kulturpolitiken. Varje dag pågick det utfrågningar av kulturpolitiker från alla partier. Vi hade anledning att ställa frågor om deras syn på breddkulturen och amatörkulturen eftersom ytterst få lade betoningen på denna del av kulturlivet.De flesta uppehölls sig kring de stora professionella kulturinstitutionerna och kulturabetarnas ekonomiska situation. Värst var tycker jag Leif Pagrotsky från Socialdemokraterna. Har ABF inget inflytande över S kulturpolitik?

Vid sidan av Littorins avgång och Solveig Ternströms hopp i från Centern till sossarna så fanns det rasitiska sverigedemokraternas ev intåg i riksdagen efter valet som en blöt filt över hela tillställningen. Ett våldsamt tumult blev det när SD försökte ha torgmöte framför domkyrkan. All heder åt Lennart Koskinen som reagerade på detta tilltag.

Nästa år blir det Almedalen igen!