Här kommer de nya orden som fick genombrott under 2010
Språkrådets nyordslista 2010
Alla ord är inte helt nya, men det är ord som ökat i frekvens under 2010.
app
program som laddas ned från nätet till en mobiltelefon [efter engelskan, av application]
askbränd
skadad ekonomiskt av flygstoppet orsakat av askmolnet från vulkanutbrottet på Island
askstoppad
stoppad av askmolnet från vulkanutbrottet på Island
asktåg
extratåg som sattes in för att kompensera flygstoppet efter vulkanutbrottet på Island
askänka, askänkling även vulkanänka, vulkanänkling
person som väntar på att en inaskad make skall komma hem
bjästa
ta parti för en förövare av ett brott och mobba offret [efter en händelse i Bjästa, där många ställde upp och stödde en våldtäktsman och mobbade offret]
bloppa
sälja på bloppis [av blogg + loppis]
bloppis
försäljning av saker man tröttnat på via en blogg
bästsäljerism
inriktning hos förlag och medier på bästsäljare
cykelbarometer
en apparat som registrerar hur många cyklar som passerar en viss punkt
danseoke
det att dansa som en viss dansartist till musik
facebooka eller fejsbooka
skriva på Facebook
Facebookfest
fest för många personer som man får kännedom om via facebook
filvärd
företag som erbjuder nätutrymme och anonymitet
grafen [-´fe:n]
tunt men superstarkt material av grafit [av engelska graphene]
guldomat
automat om växlar pengar till guldstycken
guldsot
ökad frekvens: sjuklig girighet [förre Röda kors-chefen uppgav det som förklaring till att han försnillat miljoner]
inaskad
som inte kunnat ta sig hem till följd av flygstoppet efter vulkanutbrottet på Island
jobbstopparpolitik
politik som motverkar ökad sysselsättning [använt av alliansen om de rödgrönas förslag i valet]
kaffeflicka
ny betydelse: ung kvinna som bjuds in ”som något sött till kaffet” på en herrmiddag [aktuellt i samband med skandalboken om kungen]
kalkstenssångare
benämning på en ny fågelart
kalsongbombare
terrorist som gömt en sprängladdning i sina kalsonger
koldioxidneutralt vin
vin som produceras och distribueras på ett sätt som motverkar alltför mycket koldioxidutsläpp
kringtidskort
kort där anställda i hemtjänsten skall redovisa vad de gör
när de inte är hemma hos någon, exempelvis möten, rapportskrivande, gångtid
kylkrage
en halsduk med kylande effekt
kärlekslås
hänglås som ett kärlekspar fäster på någon offentlig plats och låser, varefter nyckeln kastas bort; symboliserar evig kärlek
köttklister
ämne tillverkat av djurblod som kan användas för att klistra ihop mindre köttdelar till något som ser ut som hela köttstycken
morotsaktivism
systematiskt gynnande av butiker för att få innehavare att sats ännu mer på miljövänliga och rättvisemärkta varor och liknande
morotsmobb
aktion som morotsaktivister utför; grupp av morotsaktivister
näringslots
kommunal tjänsteman som verkar för att stödja näringsverksamheten
ordningskonsult
person som ger råd om hur man håller ordning
plånboksbröllop
enkelt bröllop, anpassat efter plånboken, jämför plånbokspolitik, plånboksvänlig
processturism
det att man förlägger rättstvister till ett land som tillåter att man tar upp mål som inte berör någon bosatt i detta land
rit-avdrag
avdrag för it-tjänster i hemmet [jämför rot- och rut-avdrag]
räddningskort
kort med anvisningar om hur man klipper upp en demolerad bil för att snabbt få ut förare och passagerare
sanningsbarometer
faktagranskning som hjälper väljare att bedöma trovärdigheten hos olika partiers påståenden
serieskytt
ny betydelse: person som vid ett flera tillfällen skjutit mot folk
solflygteknik
teknik där flygplan drivs med solceller
solhybrid
bil som delvis drivs med solceller
spotifiera 1
använda Spotify, bli kund hos Spotify
spotifiera 2
överförd betydelse: lägga sig till med något som tidigare var gratis och erbjuda det fritt mot kunden måste acceptera reklam eller andra restriktioner
språkekonomi
ny betydelse: det vetenskapliga studiet av den ekonomiska betydelsen av språkkunskaper
stupstockspolitik
socialförsäkringspolitik som anses hård mot sjuka människor [använt av de rödgröna om regeringens politik]
tobleronepolitik
överbudspolitik [anspelar på affären 1995, där Mona Sahlin anklagades för att ha utnyttjat riksdagens kreditkort för privat bruk, bland annat inköp av Toblerone]
valpromenera
bedriva valpropaganda medan man promenerar omkring
wikiläcka
läckande av hemliga uppgifter via webbplatsen Wikileak
vulkanresa
ny betydelse: resa med andra färdmedel än med flyg som blivit inställt på grund av vulkanutbrott
vuvuzela
lång tuta av plast [till ett uttryck på zulu med betydelsen ’göra oväsen’]
väggord
ord, ofta ett citat, som skrivs på en vägg som utsmyckning
ångerrösta
utnyttja möjligheten att rösta på valdagen när man förhandsröstat
torsdag 30 december 2010
tisdag 28 december 2010
svensk 100årshistoria
Julledigheten är välbehövlig även om det är svårt att släppa jobbet särskilt nu när vi är i uppstarten av en gigantisk omstrukturering av hela SV-organisationen. Fördelen med ledigheten är bland annat att man kan ta tag i en del bokhögar som blivit liggande orörda. Jag köper många böcker och en del blir liggande i väntan på rätt tillfälle att ta sig an dem. På bok&biblioteksmässan i slutet av september inhandlade jag ett gigantiskt verk "Sveriges statsministrar". 22 statsministrar från Karl Staaf till Fredrik Reinfeldt tecknas på ett förtjänstfullt sätt av ett antal historiker och samhällsdebattörer. Några är mer kända än andra. Jag fascineras av en del för mig obekanta statsministrar. Carl Swartz ledde regeringen bara ett halvår 1917,men det var kanske det mest turbulenta halvåret i svenska 1900-talshistoria. Hungerkravaller på grund av kriget och en urusel försörjningssituation innebar att många arbetare såg den ryska revolutionen som ett efterföljansvärt exempel.Under hans tid som statsministern togs de första stegen för beslutet 1918 om en allmän och lika rösträtt. En guldgruva för alla som är intresserad av historia och samhällsutveckling. Läs och förundras.
En liten tävling i mellandagarna: skriv ner namnen i turordning på landets samtliga statsministrar sedan början av 1900-talet. De är 22 till antalet.
Gott nytt år!
En liten tävling i mellandagarna: skriv ner namnen i turordning på landets samtliga statsministrar sedan början av 1900-talet. De är 22 till antalet.
Gott nytt år!
tisdag 14 december 2010
Mustafa Can skriver i Svenska Dagbladet om självmordsbombaren:
"Några timmar efter den första självmordsattacken i Sverige blir jag uppringd av en vän som undrar om jag följt händelseutvecklingen, om jag i egenskap av journalist vet något mer om motivet, vem mannen är/var. Jag svarar att jag vet lika lite som alla andra.
– Fy fan, säger min vän.
– Fy fan, svarar jag.
– Ja, fy fan, upprepar han.
Efter några sekunders tystnad suckar vännen och tar till orda igen:
– Hur känns det?
Jag vet inte om jag ska uppfatta frågan som hur jag som muslim känner inför att en religiös extremist begår en terrorhandling i mitt namn. Jag undrar inte om han ställer samma fråga till sina etniskt svenska grannar. En tanke slår mig: hur har han känt de gånger unga män i svenskhetens eller i den ariska rasens namn bränt flyktingförläggningar eller mördat människor? Tanken stannar dock vid en tyst fundering.
Kanske borde jag säga att jag inte är det minsta förvånad. Varför skulle det som inträffat i England, Spanien eller Frankrike inte ske i Sverige? Självmordsattacken är en påminnelse om att vi inte lever avskärmade från omvärlden.
Först när jag läser utskriften av den ljudfil som skickades till TT hör jag frågan igen – trots att vi ännu inte vet om den skickades av självmordsbombaren: hur känns det?
”Och till alla muslimer i Sverige säger jag: sluta fjäska och förnedra er själva för ett förnedrande liv långt från islam. Hjälp era bröder och systrar och frukta ingen och inget …” säger rösten.
Alla muslimer? Jag och 400 000 människor till med andra ord. Vilka har jag fjäskat för? Består min förnedring i att jag väljer ett sekulariserat samhälle, där människan tillåts praktisera sin tro så länge den inte inskränker på andras fri- och rättigheter, framför att leva i en shariastat där koranviftande mullor sätter gränsen för minsta vardagliga handling?
”Nu är det dags att slå till, vänta inte längre. Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med.”
Inte bara jag, utan majoriteten av muslimerna i Sverige, vare sig de är ateister eller troende, har mer än en kniv att komma med i händelse av ett heligt krig. Men du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill – vilka intentioner han än har – måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet av västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?
Men det finns människor som hyser ett slags perverterad hatkärlek till era åsikter och handlingar. De som, likt Jimmie Åkessons sekreterare, ropar ”äntligen” efter en självmordsattack (Alexandra Brunell skrev på Twitter: ”Är det nu man får säga ’vad var det jag sa?’ #äntligen”). De behöver er för att bekräfta rättfärdigheten i sin uppfattning om världen. Också de säger att människor vägrar låta sig väckas ur sin trygghetsslummer trots att världen står i brand. Barbarin, heter det, har kommit innanför grinden och slagit läger mitt ibland oss.
Även de gör allt för att rädsla och misstänksamhet ska härska. Hos dem heter det också att varje tunnelbanevagn, varje taxibil, varje Mustafa eller Aysa är ett potentiellt massförstörelsevapen. Liksom er basunerar de ut att Stockholm och Sverige aldrig kommer att bli vad det en gång var.
Förvisso är allt föränderligt, men i den mån Sverige förändras beror det mer på hur självmordsattacken påverkar våra attityder. Alltså alla vi andra som inte tror på en kamp mellan civilisationer, utan en mellan galenskap och förnuft.
Ni utlovar färdiga moralprogram där människan är gjuten i ett enda stycke. Den människa som desperat strävar efter en entydig identitet uppfinner alltid tydliga fiender.
Genom att ge löfte om en fast identitet åt människan erbjuder ni en ändlig värld. Som om begäret efter ändlighet inte är ofrihet i sin renaste form. Som om friheten inte uppstår mellan oss, utan finns inom oss.
Historien visar att när människan i övermod upphör att intressera sig för omvärlden, när hon mister sin nyfikenhet och i stället isolerar sig i självtillräcklighet, när hon i stället för att blicka bortom bygden blir en lokal trivselfundamentalist, när hon vårdar sin kroniska oskuld och tröstar sig med tron på sin egen moraliska och kulturella överlägsenhet, när hon sätter en absolut och oöverskridlig gräns vid etniciteten, religionen eller bygden – ja, då börjar dödsklockorna alltid att ringa.
För att ge ett annat svar på frågan ”hur känns det?”
Inte i mitt namn, era jävlar!"
"Några timmar efter den första självmordsattacken i Sverige blir jag uppringd av en vän som undrar om jag följt händelseutvecklingen, om jag i egenskap av journalist vet något mer om motivet, vem mannen är/var. Jag svarar att jag vet lika lite som alla andra.
– Fy fan, säger min vän.
– Fy fan, svarar jag.
– Ja, fy fan, upprepar han.
Efter några sekunders tystnad suckar vännen och tar till orda igen:
– Hur känns det?
Jag vet inte om jag ska uppfatta frågan som hur jag som muslim känner inför att en religiös extremist begår en terrorhandling i mitt namn. Jag undrar inte om han ställer samma fråga till sina etniskt svenska grannar. En tanke slår mig: hur har han känt de gånger unga män i svenskhetens eller i den ariska rasens namn bränt flyktingförläggningar eller mördat människor? Tanken stannar dock vid en tyst fundering.
Kanske borde jag säga att jag inte är det minsta förvånad. Varför skulle det som inträffat i England, Spanien eller Frankrike inte ske i Sverige? Självmordsattacken är en påminnelse om att vi inte lever avskärmade från omvärlden.
Först när jag läser utskriften av den ljudfil som skickades till TT hör jag frågan igen – trots att vi ännu inte vet om den skickades av självmordsbombaren: hur känns det?
”Och till alla muslimer i Sverige säger jag: sluta fjäska och förnedra er själva för ett förnedrande liv långt från islam. Hjälp era bröder och systrar och frukta ingen och inget …” säger rösten.
Alla muslimer? Jag och 400 000 människor till med andra ord. Vilka har jag fjäskat för? Består min förnedring i att jag väljer ett sekulariserat samhälle, där människan tillåts praktisera sin tro så länge den inte inskränker på andras fri- och rättigheter, framför att leva i en shariastat där koranviftande mullor sätter gränsen för minsta vardagliga handling?
”Nu är det dags att slå till, vänta inte längre. Kom fram med vad än ni har även om det är en kniv och jag vet att ni har mer än en kniv att komma med.”
Inte bara jag, utan majoriteten av muslimerna i Sverige, vare sig de är ateister eller troende, har mer än en kniv att komma med i händelse av ett heligt krig. Men du eller ni som vill beröva mig friheten att försvara homosexualitet, sex före äktenskapet eller Lars Vilks rätt att teckna vad han vill – vilka intentioner han än har – måste först gå över mitt och många andra lik innan ni kan kapa huvudet av västerlandets otrogna. Eller har ni förträngt att en hel del av muslimerna i Sverige lämnade hem, familjer, smaker, dofter och barndomsljud för att slippa leva under det religiösa paradis ni förespråkar? Skulle samma människor som vandrade över snöklädda berg med barn i famnen, slavarbetade i gränsstäder, trängdes på lastbilsflak och i containrar där de tävlade om luften med andra flyktingar plötsligt avsäga sig friheten de riskerat livet för, för att i stället böja huvud inför den som lockar med sprängdeg och en kungsväg till ett framtida lyckotillstånd?
Men det finns människor som hyser ett slags perverterad hatkärlek till era åsikter och handlingar. De som, likt Jimmie Åkessons sekreterare, ropar ”äntligen” efter en självmordsattack (Alexandra Brunell skrev på Twitter: ”Är det nu man får säga ’vad var det jag sa?’ #äntligen”). De behöver er för att bekräfta rättfärdigheten i sin uppfattning om världen. Också de säger att människor vägrar låta sig väckas ur sin trygghetsslummer trots att världen står i brand. Barbarin, heter det, har kommit innanför grinden och slagit läger mitt ibland oss.
Även de gör allt för att rädsla och misstänksamhet ska härska. Hos dem heter det också att varje tunnelbanevagn, varje taxibil, varje Mustafa eller Aysa är ett potentiellt massförstörelsevapen. Liksom er basunerar de ut att Stockholm och Sverige aldrig kommer att bli vad det en gång var.
Förvisso är allt föränderligt, men i den mån Sverige förändras beror det mer på hur självmordsattacken påverkar våra attityder. Alltså alla vi andra som inte tror på en kamp mellan civilisationer, utan en mellan galenskap och förnuft.
Ni utlovar färdiga moralprogram där människan är gjuten i ett enda stycke. Den människa som desperat strävar efter en entydig identitet uppfinner alltid tydliga fiender.
Genom att ge löfte om en fast identitet åt människan erbjuder ni en ändlig värld. Som om begäret efter ändlighet inte är ofrihet i sin renaste form. Som om friheten inte uppstår mellan oss, utan finns inom oss.
Historien visar att när människan i övermod upphör att intressera sig för omvärlden, när hon mister sin nyfikenhet och i stället isolerar sig i självtillräcklighet, när hon i stället för att blicka bortom bygden blir en lokal trivselfundamentalist, när hon vårdar sin kroniska oskuld och tröstar sig med tron på sin egen moraliska och kulturella överlägsenhet, när hon sätter en absolut och oöverskridlig gräns vid etniciteten, religionen eller bygden – ja, då börjar dödsklockorna alltid att ringa.
För att ge ett annat svar på frågan ”hur känns det?”
Inte i mitt namn, era jävlar!"
fredag 3 december 2010
Nya möjligheter
Idag har vi haft möte med vårt internationella råd. Tyvärr kunde inte Rådets ordförande tillika presidenten för EUs ekonomiskaoch social kommitte Staffan Nilsson delta. Men mötet leddes föredömligt av Stefan Landberg, ledamot av förbundsstyrelsen. Diskussionen berörde flera områden, Främlingsfientligheten, SVs nya organisation och vilka möjligheter det ger för att få fart på de internationella frågorna samt vilka insatser vi kan göra för att stärka SVs roll som samhällsaktör. Rådet har en intressant sammansättning från våra grundorganisationer, Tankesmedjan Fores och Sida. Jag tror att rådet ger välbehövlig input till vår internationella verksamhet men samtidigt ger det viktiga nätverk mellan våra samarbetspartners. Vi kunde redovisa att vi fördjupar vårt samarbete med FORES och skapar ett nytt samarbete med Företagarna kring behovet av arbetskraftsinvandring för att klara värlfärdens kärna ute i kommunerna men också vilken betydelse invandringen hafta för att bygga det välfärdssamhälle vi skapat. Tretorn, Findus, Felix, Marabou, Cloetta, Mazettei är alla exempel på hur framgångsrika företag byggts av människor som flyttat in till vårt land. I morgon uppvaktar vi Centerpartiet som fyller 100 år i Skövde och överlämnar en present med den inriktningen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
