Alla är lika värda!

Ta dig några minuter att läsa det här. Det är viktigt!

Nu uppmanar Folkbildningsförbundet – studieförbundens intresseorganisation, alla Sveriges demokratiska krafter att göra upp med vardagsrasismen. Nu och innan intoleransen tar över. Vi måste värna om vår frihet och öppenhet – allt det som anses vara så typiskt svenskt. Och så typiskt bra! Det finns partier i Sverige som bygger sin politik på människors rädsla för det okända, som vill lägga beslag på och definiera vad som är svenskt. Händelseutvecklingen i Europa, med en allt djupare etablering av extremistiska partier, är ett faktum också i vårt land. Intoleransen har fått ett politiskt alibi och därigenom skapas en slags normaliseringsprocess där åsikterna smyger sig in bland både politiker och allmänhet. Vem säger ifrån, innan det är för sent?
Var inte passiv! Visa var du står. Att möta människor
och förmedla kunskap är det bästa vi kan göra för ökad jämlikhet och mångfald.
Kom med och sprid budskapet om allas lika värde!
Hjälp dig själv. Hjälp Sverige!
Folkbildningssverige manar till upprop!
Håll ögonen öppna och blunda inte för antidemokratiska krafter. Sprid vårt ”goda öga” vidare!
Tillsammans kan vi säga ifrån, innan det är för sent!

Här är budskapet:
Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.

Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt
att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!
Typiskt svenskt!

I morgon går remisstiden ut för Kulturkoffertutredningen (Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet, SOU 2010:11). Utredningen är i huvudsak bra men det finns några punkter som studieförbund och de ideella kulturorganisationerna måste poängtera i den fortsatta beredningen inom kulturdepartementet. En viktig förutsättning för att statsbidrag skall utgå inom ramen för den s k kulturkofferten är att landsting/regioner kan redovisa en fastställd plan över hur samverkan mellan de regionala kulturinstitutionerna och det idéburna kulturlivet skall genomföras samt att en tillgänglighetsplan tas fram. Med tillgänglighet avses i detta fall en bred definition och skall omfatta människor med funktionsnedsättningar, invandrare, m fl. Skall man uppnå målsättningen om att ”kulturpolitiken skall främja allas möjlighet att ta del av ett rikt och varierat kulturutbud” så förutsätter det att den cementerade struktur som tillåtits råda på kulturområdet rivs upp. Det behövs en starkare samverkan mellan ”topp och bredd” och med studieförbunden och civilsamhällets organisationer. Det är rimligt att minst tio procent av det statliga stödet till regionerna skall öronmärkas för sådana uppgifter. Detta måste riksdagen villkora att det finns fastlagt i de regionala kulturplanerna.
Utredningens förslag riskerar att snäva in synen på vad som är ”kulturskapare” och fokuserar på det som kallas ”professionell teater-, dans- och musikverksamhet”. Utredningen prioriterar stödet till det som kallas ”kulturell infrastruktur”. Den begränsning som utredningen valt att göra på begreppet ”kulturell infrastruktur” är omodern och tyder på ett ”traditionellt” synsätt som inte speglar dagens verklighet eller morgondagens utmaningar i kulturpolitiken.

Svenskt engagemang i världsklass!

Många gånger hör man talas om att det ideella engagemanget minskar och att det är svårt för föreningar att värva medlemmar och förtroendevalda. Men det är en myt som odlas av oss själva inom folkrörelserna.

48 procent av befolkningen (16-84 år) är engagerade ideellt

200 000 föreningar. 32 miljoner medlemskap

150 000 anställda som utgör 24 procent av den totala arbetstiden i föreningslivet

Drygt 3 miljoner personer arbetar frivilligt och utgör 76 procent av den arbetade tiden

Mer än 500 000 människor gör direkt en hjälpinsats

Omsättningen motsvarar 6 procent av BNP

Det ideella engagemanget står stark i Sverige!