Regeringen sviker

I går hade vi en "talk show" om musikverksamheten på Inspiration 10. Kul grepp och många duktiga musikmänniskor inom Vuxenskolan medverkade och så undertecknad. Jag hade anledning att under samtalet peka på vår roll att ständigt tala om vilken betydelse vi och andra studieförbund har för utveckling av kulturen och framförallt musiken. Regeringen har tillsatt ett råd för kulturella och kreativa näringar. Uppgiften är att utveckla Sverige som entreprenörsland. Ett bra initiativ. men jag blev både förvånad och förbannad när kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och näringsminister Maud Olofsson anser att det breda kulturlivet i Sverige är så oviktigt att vi inte finns representerad i detta råd.
Det svenska Musikundret som drar in miljarder till Sverige aldrig kommit till stånd utan det lokala arbetet som bedrivits i studieförbund och musikföreningar. Det borde avspeglas också i sammansättningen av detta råd.
I rådet, som består av 11 personer finns bl a vd:n för Kungliga Operan, docenter från Uppsala Universitet, modeskapare och affärskonsulter.
Det är väl i och för sig bra men uppenbarligen ser inte Adelsohn och Olofsson den breda kulturverksamhet som dagligen och stundligen utövas i landet som en del i det kreativa Sverige.
Regeringen talar gärna om civilsamhällets betydelse men det handlar om att visa det i praktiken också. Jag är besviken.....

skräckblandad förtjusning

Har haft en lyckad träff med medarbetare från hela landet i Uppsala i två dagar. Inspiration ´10 samlade 350 anställda och förtroendevalda i SV. Temat var Kulturen som kraftkälla men mycket tid ägnades åt att diskutera den organisationsförändring vi nu anträder. Frågorna var många men jag hoppas att de allra flesta fick sina frågor och farhågor besvarade och lungnade. Det tänkte på socialdemokraternas valepitet "alla skall med" och det är ju det vi menar alla som vill skall med in i den nya organisationen. Det finns en förväntan att vi nu går in i ett nytt skede av evolutionen av organisationen. Jag kände att de allra flesta var med på banan. NU SKALL VI GÖRA NÅGOT BRA AV DET SOM EXTRA STÄMMAN BESLUTADE. Delaktighet och inflytande tror jag är honörsord i processen under 2011.

Island nästa?

Efter dagens kanslimöte gick vi och käkade lunch på pressklubben. Annas telefon ringde (jag hade själv i vanlig ordning glömt min på skrivbordet). Anders Ljunggren,tidigare ordförande i Folkbildningsrådet och numera Sveriges ambassadör på Island var i Stockholm, och tittade in på vårt kansli för att höra hur det stod till med Sveriges främsta studieförbund. Vi fick en trevlig pratstund med honom och en riktigt bra inblick i situationen på Island, ekonomi, utmaningar, historia och kultur. Det blev som liten studiecirkel där nere på pressklubben. Vi sa skämtsamt att detta var första sammankomsten i vår cirkel "Läs och res till Island". Anders lovade att stå för natthärbärget när vi åker över och besöker honom och Island. Frågan är bara när vi får tid att göra det?

Organisationsförändring löser inte allt

Idag hade vi möte med all personal på förbundskansliet. Ett stor del av tiden gick givetvis åt till att analysera resultatet av lördagens förbundsstämma. Jag konstaterade att varken beslut eller införandet av en ny organisation löser allt. Det är viktigt.Klarar vi inte av att ändra vårt arbetssätt, ta tillvara de synergieffekter en ny organisation kan ge då har vi bara lyckas med att avskaffa en stor del av våra förtroendevalda.Och de var absolut inte det vi tänkt oss.
Det krävs mod att växla över, ifrågasätta tidigare arbetssätt, utveckla medarbetare och bli en viktig samhällsaktör som vågar ifrågasätta. Det är också viktigt att riva även de "osynliga" murarna, inte bara de "synliga" som förbundsstämmans beslut innebar. Det krävs att vi kan skapa en vi-känsla och lite "djävlar anamma" bland medarbetare och förtroendevalda.

Det finns tre viktiga utmaningar nu när vi går in i en genomförande fas.

Våra förtroendevalda får inte lägga av och tappa engagemanget när många av deras positioner försvinner. Deras kompetens, nätverk och kontakter är fortsättningsvis oerhört viktiga.

Medarbetare måste känna sig trygga och gå in i arbetet utan att känna rädsla för att deras kompetens inte räcker i en ny organisation.

Sist men inte minst. De interna processer som en omorganisation kräver får inte ta allt fokus som innebär att det utåtriktade arbetet, verksamhetsutveckling, kundvård, omsorg om cirkelledare, samarbetsorganisationernas behov blir lidande.

Det gäller att hitta utmaningarna i det utåtriktade arbetet för att den här omorganisationen skall bli framgångsrik,,,,,,

Om en vecka genomför vi Inspiration ´10 i Uppsala med 350 medarbetare på temat Kulturen som kraftkälla. Det ger förutsättningar att gjuta mod bland deltagarna och nu börjar ett hårt och mödosamt arbete under 2011.

Nu börjar jobbet

Det har nu gått nästan exakt ett dygn sedan Studieförbundet Vuxenskolan avslutade sin extra förbundsstämma där ett historiskt beslut fattades. 1 januari 2012 skall SV vara en tvåledsorganisation med en nationell nivå och ett 30-tal avdelningar som i de allra flesta fall överensstämmer med nuvarande länsgränser. Och det var en kraftig majoritet som stod bakom beslutet. Skönt eftersom det underlättar nu när jobbet att genomföra förändringen sätter igång. För min del är nu en process som startade i februari 2009 över. Ett intensivt arbete som präglat en stor del av min arbetstid. Det är skönt samtidigt som det just nu känns lite tomt. Jag har gillat att argumentera för nödvändigheten av en förändring eftersom SV i stort haft samma organisation i över 40 år. Det har varit många heta diskussioner men insikten om behovet av en förändring har stadigt vuxit. Särskilt glädjande var att vår Nässjöavdelnings ordförande gick upp på stämman och yrkade bifall till förbundsstyrelsens förslag. Jag minns att jag blev nedbjuden av SV Nässjö i våras för att de skulle visa sin fantastiska verksamhet (ja den är det!). Tanken var väl att de skulle visa hur väl fungerande avdelningen är och att detta skulle raseras om avdelningen tvingades gå ihop med alla andra avdelningar i Jönköping. Vi satt en hel dag med personal och förtroendevalda och diskuterade organisationsförändringen och motståndet var kompakt. Jag försökte gång på gång att hävda att Nässjö med sin fina verksamhet kunde bli ett föredöme och smitta av sig på dem andra avdelningarna ifall de skulle vara under samma "hatt". Glädjande var det precis det argumentet som nämndes av ordföranden när hon yrkade bifall till förslaget till förändring. Det kanske ligger något i uttrycket " droppen urholkar stenen ej genom sin kraft utan genom att ideligen ramla"