Byt hus!

Det har blivit lite av en tradition att familjen byter hus på semestern med familjer i andra länder. Ett suveränt sätt att semestra vilket kan rekommenderas. Vi har tillbringat 3 veckor i Californien utanför San Fransisco, Reykjavik på Island och Leeuwarden i Holland. I år gick bytet till Perpingnang i Frankrike. Vi tog bilen till Skavsta, ställde bilen på pakeringen och åkte till Girona, Barcelona. När vi kom fram åkte familjen vi bytte med med vändande plan. Dem tog vår bil och åkte till vårt hem och i Girona stod deras bil och väntade. På hemvägen gjode vi likadant. Veckor av bad, bilresor till Barcelona och ända till Andorra för shopping. En fantastisk upplevelse var besöket hos Salvador Dali sommarhus i Cadaques som är bevarat som ett museum efter hans död.
Fördelarna att byta hus är många:

Kostnadseffektivt. Kostnader bara för resan. Inget för boende och bilhyra

Du kommer in i ett socialt sammanhang. Du träffar grannar, blir hembjuden till dem, går och handlar i de lokala butikerna.

Du förfogar ofta ver cyklar och barnen har tillgång till den andra familjens prylar.

Du undviker de värsta turistfällorna utan får tips från familjen om deras smultronställen

Men brukar en del räddhågsna invända. Hur vet man att ens eget hem är intakt när man kommer hem och att allt är sönderslaget och bilen totalkvaddad.Man skall ha klart för sig att dem som byter hus inte i första hand gör det av ekonomiska skäl utan för att de vill uppleva något annorlunda. Man är faktiskt ytterst rädd om saker när man byter hus eftersom man förväntar sig det samma av de andra. Det har aldrig hänt något med vårt hem under de gånger vi bytt.

För övrigt blev jag Farfar idag kl 05.00. Min son Ftredrik fick en son p 4,2 kg.
Nu inträder man förmodligen i en ny ålder med att vara barnvakt och dra barnvagn igen. Fördelen är väl att man kan lämna tillbaka dem till föräldrarna när man ledsnar. Det kunde man inte gör med sina egna.

Alla var där!

Nyss hemkommen från tre dagar i Almedalen, Visby och inser att jag tidigare år gjort en praktfull missbedömning att inte prioritera närvaro i Almedalen.Tack och lov har vi haft andra från SV där. Men ALLA ÄR DÄR. Alla ledande i näringslivet, politiken, intresseorganisationer, media, opinionsbildning och forskning finns representerade. 1000 tals seminarier, workshops och utfrågningar pågår under hela veckan. Tisdagen var folkpartiets dag och onsdag var det Centerpartiets dag. 1000-tals anhängare jublade och showade inför partiledarna och rockstjärnestatusen infann sig. Det liknar mer och mer de amerikanska valkonventen när presidentkandidaterna väljs. SV hade inget eget seminarium utan valt att lägga krutet på att delta aktivt på andras seminarium som kan var intresse för oss. För vår del hanlade det mycket om kulturpolitiken. Varje dag pågick det utfrågningar av kulturpolitiker från alla partier. Vi hade anledning att ställa frågor om deras syn på breddkulturen och amatörkulturen eftersom ytterst få lade betoningen på denna del av kulturlivet.De flesta uppehölls sig kring de stora professionella kulturinstitutionerna och kulturabetarnas ekonomiska situation. Värst var tycker jag Leif Pagrotsky från Socialdemokraterna. Har ABF inget inflytande över S kulturpolitik?

Vid sidan av Littorins avgång och Solveig Ternströms hopp i från Centern till sossarna så fanns det rasitiska sverigedemokraternas ev intåg i riksdagen efter valet som en blöt filt över hela tillställningen. Ett våldsamt tumult blev det när SD försökte ha torgmöte framför domkyrkan. All heder åt Lennart Koskinen som reagerade på detta tilltag.

Nästa år blir det Almedalen igen!

Alla är lika värda!

Ta dig några minuter att läsa det här. Det är viktigt!

Nu uppmanar Folkbildningsförbundet – studieförbundens intresseorganisation, alla Sveriges demokratiska krafter att göra upp med vardagsrasismen. Nu och innan intoleransen tar över. Vi måste värna om vår frihet och öppenhet – allt det som anses vara så typiskt svenskt. Och så typiskt bra! Det finns partier i Sverige som bygger sin politik på människors rädsla för det okända, som vill lägga beslag på och definiera vad som är svenskt. Händelseutvecklingen i Europa, med en allt djupare etablering av extremistiska partier, är ett faktum också i vårt land. Intoleransen har fått ett politiskt alibi och därigenom skapas en slags normaliseringsprocess där åsikterna smyger sig in bland både politiker och allmänhet. Vem säger ifrån, innan det är för sent?
Var inte passiv! Visa var du står. Att möta människor
och förmedla kunskap är det bästa vi kan göra för ökad jämlikhet och mångfald.
Kom med och sprid budskapet om allas lika värde!
Hjälp dig själv. Hjälp Sverige!
Folkbildningssverige manar till upprop!
Håll ögonen öppna och blunda inte för antidemokratiska krafter. Sprid vårt ”goda öga” vidare!
Tillsammans kan vi säga ifrån, innan det är för sent!

Här är budskapet:
Sverige är julgran och Kalle Anka på julafton, majbrasa, midsommarstång och många små grodor.
Sverige är kräftor, kebab, pizza, sushi, nygrillad röding och falukorv.
Sverige är hängmörat kött, saltat kött, koscherkött och inget kött alls.
Sverige är demonstranter och syjuntor.
Sverige är gult och blått, rött och grönt, rosa och ibland lite grått.
Sverige är ja och nej och nja och lagom. Jättelagom!
Sverige är å ena sidan. Å andra sidan.
Sverige är massor av språk och mängder med dialekter.
Sverige är landsbygd och by. Tätort och förort. Och en och annan storstad.
Sverige är åker och äng, skog, mera skog, sjö, himmel och hav och allt däremellan.
Sverige är dyslektiker, elektriker och skeptiker.
Sverige är minoriteter och mexitegel, bandybollar och studiecirklar.
Sverige är kyrktuppar och moskéer, lösgodis och fredagsmys.
Sverige är tulpaner och turbaner, folkdräkt och spritt språngande naket.
Sverige är lika och olika. Och lika olika.
Sverige är och ska vara omtanke och kunskap, respekt och empati.
Sverige är och ska vara åsiktsfrihet, jämställdhet och demokrati.

Framför allt är och ska Sverige vara frihet för alla. Här ska alla ha samma rätt
att existera och utvecklas. Här ska det finnas acceptans för olikheter.
Ingen annan bestämmer vem du är. Det gör du själv!
Så typiskt svenskt! Så typiskt bra!
Typiskt svenskt!

I morgon går remisstiden ut för Kulturkoffertutredningen (Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet, SOU 2010:11). Utredningen är i huvudsak bra men det finns några punkter som studieförbund och de ideella kulturorganisationerna måste poängtera i den fortsatta beredningen inom kulturdepartementet. En viktig förutsättning för att statsbidrag skall utgå inom ramen för den s k kulturkofferten är att landsting/regioner kan redovisa en fastställd plan över hur samverkan mellan de regionala kulturinstitutionerna och det idéburna kulturlivet skall genomföras samt att en tillgänglighetsplan tas fram. Med tillgänglighet avses i detta fall en bred definition och skall omfatta människor med funktionsnedsättningar, invandrare, m fl. Skall man uppnå målsättningen om att ”kulturpolitiken skall främja allas möjlighet att ta del av ett rikt och varierat kulturutbud” så förutsätter det att den cementerade struktur som tillåtits råda på kulturområdet rivs upp. Det behövs en starkare samverkan mellan ”topp och bredd” och med studieförbunden och civilsamhällets organisationer. Det är rimligt att minst tio procent av det statliga stödet till regionerna skall öronmärkas för sådana uppgifter. Detta måste riksdagen villkora att det finns fastlagt i de regionala kulturplanerna.
Utredningens förslag riskerar att snäva in synen på vad som är ”kulturskapare” och fokuserar på det som kallas ”professionell teater-, dans- och musikverksamhet”. Utredningen prioriterar stödet till det som kallas ”kulturell infrastruktur”. Den begränsning som utredningen valt att göra på begreppet ”kulturell infrastruktur” är omodern och tyder på ett ”traditionellt” synsätt som inte speglar dagens verklighet eller morgondagens utmaningar i kulturpolitiken.

Svenskt engagemang i världsklass!

Många gånger hör man talas om att det ideella engagemanget minskar och att det är svårt för föreningar att värva medlemmar och förtroendevalda. Men det är en myt som odlas av oss själva inom folkrörelserna.

48 procent av befolkningen (16-84 år) är engagerade ideellt

200 000 föreningar. 32 miljoner medlemskap

150 000 anställda som utgör 24 procent av den totala arbetstiden i föreningslivet

Drygt 3 miljoner personer arbetar frivilligt och utgör 76 procent av den arbetade tiden

Mer än 500 000 människor gör direkt en hjälpinsats

Omsättningen motsvarar 6 procent av BNP

Det ideella engagemanget står stark i Sverige!

sturiga myndigheter?

Läser i dag i SVD följande:

Torbjörn och Sylvia får flagga högst fem gånger i månaden med hot om vite om 20 000 kronor. Grannen klagade både på ljud (" Från lätt irriterande till närmast olidliga") och ljus ("stressande rörliga artificiella skuggformationer"). Länsstyrelsen bedömde att de dansande skuggorna omfattas av miljöbalkens 9 kap 3§ om olägenhet för människors hälsa. Och miljödomstolen krävde surrad flagga.

Börje i Avesta får inte längre ha hästar. 2003 klagade grannen, med hänvisning till sin allergi, varför Miljö- och byggstyrelsen förbjöd hästarna. Börje överklagade hela vägen upp till miljödomstolen. När grannen flyttaden dit fanns det 3 hästar i stallet.

Aina och John blev efter två års process, ända upp i miljödomstolen, tvungna att flytta sin kompost. Fem meter. Trots att den legat där i decennier långt innan den klagande grannen byggde sitt hus.

Kan studiecirkel i mänskligt beteende både hos klagande grannar och svenska myndigheter vara lösningen på dessa vansinnigheter?

Regeringen får inte negligera den breda musiken

Utredningen " I samspel med musiklivet – en ny nationell plattform för musiken” väljer att bortse från den breda förnyelsebara musikverksamhet som pågår runt om i landet, bl a inom ramen för studieförbunden. De resurser som frigörs när man föreslår att Stiftelsen Rikskonserter upphör måste komma också dessa musikformer till del och inte fastna i gamla traditionella mönster eller bara verka inom ramen för ett smalt i huvudsak institutionaliserat musikliv.
Om målsättningen är som utredaren skriver ”att befolkningen i hela landet skall ges möjlighet att ta del av ett varierat musikaliskt utbud, präglat av konstnärlig förnyelse och hög kvalitet ”, så förvånar det mig att man så frankt väljer att negligera den breda populära musiken. Rock- och popmusiken förnyas ständigt och är inte minst för den unga generationen en viktig del av det framtida kulturarvet.
Arrangörskapets betydelse för att vidga musiklivet är viktigt men det extra anslag på sex miljoner som föreslås är alldeles för litet. Av de 63 miljoner som frigörs i och med nedläggningen av Rikskonserter borde en större andel användas för att stödja arrangörskap och tillskapandet av nya ”scener” runt om i hela landet. Det vore att utveckla svenskt musikliv så att det kommer hela landet till del. På tisdag i nästa vecka träffar jag Kulturministern Lena Adelsson- Liljeroth och får möjlighet att visa henne Vuxenskolans musikverksamhet i Västerås. Då är detta mitt huvudbudskap.