Nyhetens behag eller konsten att ha något berätta!

Jag har nu skrivit blogginlägg sedan mars månad. När jag tittar på statistiken ser jag följande:

Mars 12 inlägg
April 12 inlägg
Maj 6 inlägg

Håller jag på att lägga av mig eller hittar jag inte rätt ton eller tappar jag engagemanget efter nyhetens behag? Svårigheten att veta vilket, men jag trampar på.......

Hade ett mycket bra möte mellan Riksteatern, Moomsteatern och SV förra veckan. Slutsatsen är: Vi skall börja jobba tillsammans med att föra ut Moomstetaerns produktioner runt om i landet med start i Skåne, vilket känns jättebra! Tillgängligheten för personer med intellektuella och kognitiva funktionsnedsättningar till både scenen och till goda kulturupplevelser är en hjärtefråga för mig och SV. Kjell och andra på Moomsteatern har synliggjort det på ett bra sätt för mig. För några år sedan var det helt otänkbart att personer med funktionsnedsättning hade möjlighet att få en adekvat och proffesionell teaterutbildning. Det är möjligt nu tack vare Moomsteatern! Jag är stolt över det samarbetet vi har.

Min son kände både och efter att jag lade ut hans lapp på kylskåpet Fucking tomt. Stolt eftersom "syns man så finns man" men också lite pinsamhet att man exponerar hans kravfyllda inställning till föräldraskapet....

Förra veckan innehöll också ett bra möte med regionsordförandena i SV. Vi fick en bra genomgång från en av SKL:s ekonomer om utvecklingen av kommunernas och landstingens/regionernas ekonomi. Det var ingen munter redovisning med miljarder i underskott de närmaste åren. Detta påverkar folkbildningsorganisationerna helt klart och vi måste vara på "tårna" och för att försvara anslagen till folkbildningen och argumentera för vilken samhällsnytta vi gör- Folkbildningen kommer att ställas mot höftledsoperationer helt klart!