Regeringen missar chansen att förnya kulturpolitiken?

Ryktena säger att regeringen om några veckor kommer med sin efterlängtade proposition kring den nya kulturpolitiken. Aldrig har väl en regering haft så bra underlag för att i grunden lägga om kursen på kulturpolitikens område. En grundlig analys och och bra förslag levererades av kulturutredningen ledd av Eva Swartz-Grimaldi. Kulturetablissemanget vrålade givetvis och särintressena kröp fram ur garderoberna och visade tänderna likt varulvar. SV och många andra hejade på utredningens slutsatser som innebar ett större helhetstänk som placerade kulturen i högsätet på alla politikområden.
Men händer något i regeringskansliet och kulturdepartementet? De rykten som sipprat ut från Rosenbad gör en inte speciellt upplyft. Det "bidde en tumme". Mycket talar för att regeringen och kulturminister Lena Adelsson-Liljeroth missar chansen att bli dem som i grunden la om riktningen i svensk kulturpolitik. Om regeringen inte förmår att tydligt formulera sin ansats vad gäller kulturpolitiken så riskerar man definitivt att bli en ”lame duck”. Om propositionen inte innehåller framåtsyftande förslag blir det en rekyl och öppnar för kritik från alla – oavsett om man är för eller emot en förnyelse av kulturpolitiken.

Enligt min uppfattning måste de kulturpolitiska målen innehålla formuleringar
*som lyfter folkbildningens betydelse för det livslånga lärandet samt att tillgängligheten för alla oavsett funktionsnedsättning skrivs in i målen
*att information och kunskaper görs tillgängliga och förmedlas till alla oavsett man bär på en intellektuell som fysisk funktionsnedsättning
* att bildningsperspektivet lyfts fram, allt annat vore skräp.

Sanningens minut närmar sig för kulturministern. Om några veckor får vi svaret!

Avslutningsvis: Jag blir glad för alla tidningar som beskriver studieförbundens utbud inför hösten. Det visar att vi minsann är på hugget och följer trender och har ett utbud som engagerar människor.