Frihet att välja?

Alliansregeringen har gjort mycket bra saker inget tu tal om det. Men det finns några skamfläckar som regeringen nu borde prioritera innan höstens val. En sådan skamfläck står Jan Björklund för på utbildningsområdet. Med dunder och brak satte han igång utredningen FriVux som levererade en utredning som innebar att även vuxenstuderande skulle kunna fritt välja mellan olika utbildningsleverantörer. Plötsligt säger den ansvarige ministern att det inte är aktuellt att genomföra reformen. Skälen var något krystade. Det är märkligt att föräldrar till förskolebarn, grundskolebarn och gymnasister själv kan välja utbildningsanordnare men inte vuxna människor som omfattas av vuxenutbildning. Det är en tragedi att Alliansregeringen inte orkat med att genomföra denna kanske största Frihetsreformen på utbildningsområdet. De som förlorar är de mäniskor som är hänvisade till trötta komvux-lärare som inte har den rätta motivationen eller den rätta pedagogiken som gör lärandet roligtoch stimulerande. Studieförbunden har dokumenterade erfarenheter att leverera goda resultat för vuxna människor och förvägras nu att konkurrera på lika villkor med den kommunala vuxenutbildningen. Skam på torra land....

20 minuter om dagen?

Ibland får jag kramp i och med att jag startat att blogga. Vad skall jag skriva om??? Oftast är man alldeles för "pretentiös" och allt skall vara genomtänkt och ha ett bra budskap- För några dagar sedan sa någon till mig att "börja blogga är som att skaffa hund, du måste ägna minst 20 minuter varje dag till din blogg, annars dör den" Tänkvärt som jag tagit till mig. Har förvisso två hundar hemma som jag överlåter till min hustru att ägna 20 minuter åt. Kanske jag skall överlåta bloggen på henne också?

Stolt kan man vara i dessa Melodifestivaltider att Crucified Barbara är en produkt som skapades som en cirkel i SV Tyresö och som nu skall ställa upp i Andra Chansen. Har inte ägnat så mycket tid åt Festivalen men i kväll sitter jag framför TV:n.

Har varit på sportlov tillsammans med yngsta sonen och hälsat på min mor som 92 år gammal bor ensam i ett hus på 300 kvadrat ute på landsbygden.Hon lever upp när hon får ansvar för att laga mat, frukost, lunch, middag. Det är kul att att komma hem, samtidigt som det är lite deprimerande att se hur bygder avfolkas. När jag växte upp blomstrade bygden och många lantbruk fanns. Idag är det mycket ödebygd och det finns kanske 2-3 lantbruk med mjölkkor kvar. En kusin som varit lantbrukare i många år och som investerat i i gården ger nu upp och sadlar om till snickare. Åkte genom många samhällen som blomstrade för 40 år sedan och där butikslokalerna gapar tomma och det käns dystert som i en västernfilm där dörrar slår i vinden och gatorna gapar tomma och de enda man ser är äldre människor som hasar sig fram i snön med sin rullator..

Slutligen, hushållsnära tjänster och RUT-avdraget gör den "röd-gröna röram" självmål. Vad skiljer behoven av ombyggnad av huset och behovet av städhjälp? Det luktar LO och Byggnads lång väg och detta är apropå jämställdhet ett slag mot kvinnors entrepenörskap. Hoppas att väljarna inser det och röstar på Alliansen i höst. Folkpartiets och numera Centerpartiets förslag om utvidgning av RUT-avdraget till IT för äldre är bra.. Fortsätt på den inslagna vägen. Lars Ohly som hatar friskolor sätter sin son i en sådan. Vägrar sedan att kommentera och hänvisar till sin son. Patetiskt är ett för milt uttryck...

Heisters ”koffertförslag” är otillräckliga

Att Chris Heister vill ta ett ordentligt grepp att utveckla det regionala inflytandet över den nya kulturpolitiken är bra. Men skall regeringen nå målet att ”främja en regional mångfald genom att de skilda förutsättningar som kulturlivet har runt om i landet tas tillvara på bästa sätt”, då är Heisters modell för svag i utredningen ”Spela samman – en ny modell för statens stöd till regional kulturverksamhet”
En regionalisering av de statliga kulturpolitiska anslagen är ett väsentligt led i att modernisera kulturpolitiken och riva i den institutionaliserade kulturpolitiken. Det handlar om att nå och engagera fler än idag och sätta deltagarperspektivet i fokus. Då räcker det inte att bara ”samråda” med studieförbund, det lokala kulturlivet och civilsamhället i stort som Heister föreslår. Nej, staten måste ställa upp villkor för att ”kulturkofferten” inte bara blir en ”institutions- och konstnärskoffert” utan verkligen breddar kulturpolitiken. Kulturministern och regeringen måste visa att man menar allvar med talet om civilsamhällets betydelse.
Positivt är att staten kräver medfinansiering från den lokala och regionala nivån för att ”kofferten” skall bli verklighet. Våra erfarenheter är den att primärkommuner och regioner försämrat anslagen för det breda kulturarbete som pågår dagligen runt om i landet i regi av bl a studieförbunden. Den obalansen måste rättas till om kulturpolitiken skall ta steg framåt.

Regeringens stolpskott?

BiståndsministerGunilla Carlsson måste vara regeringens stolpskott vid sidan av Sten Tolgfors. Hon hanterar biståndsfrågorna i sann högeranda. Nu tillsätter hon ett näringslivsråd som skall vara med och reformera det svenska biståndet. Det är väl i och för sig inget fel men hon nonchalerar den kraft som finns i civilsamhällets organisationer i att reformera och förnya det svenska biståndet. Här gör 100-tals organisationer med 1000-tals medlemmar avgörande insatser för att lyfta demokrati och ge människor möjlighet att påverka och utveckla sina liv. Genom att ge kunskap via studiecirklar om kooperation, entrepenörskap och eget företagande skapas arbete och välstånd i tredje världen. Men det struntar hon i och beskär ideella organisationers möjlighet att göra ideella insatser i utvecklingsländer. Gunilla Carlsson, det kanske vore på plats att tillsätta ett civilråd med representanter för de ideella organisationerna och studieförbunden för att få klart för sig att detta bistånd är överlägset storvulna planer tillsammans med näringslivstopparna.

Inte nog med det hon detaljstyr också Sida när det gäller besparingar ned på individnivå, huruvida den ena eller andra tjänsten skall finns. Hjälp mig kan ingen anmäla människan till Konstitutionsutskottet

tid till eftertanke?

Livet innehåller många överraskningar. Nyligen fick jag reda på att jag skall bli FARFAR, herregud vad gammalt det låter. Jag fyllde 56 år ungefär samtidigt som jag fick veta att jag skulle bli FARFAR. Skräckblandat men det skall bli kul att få småbarn runt sig samtidigt som man vet att man inte har huvudansvaret......

Var på Centerns kommundagar i Göteborg och lyssnade till bland annat till Tomas Kåberger, generaldirektör för Energimyndigheten. Hans budskap var Den gröna och hållbara utvecklingen på energiområdet kommer inte ; Den är redan här. Han visade hur Kina satsar på att utveckla förnybara energikällor som solceller och vindkraft. Sverige ligger långt framme att öka andelen förnybar energi trots lågkonjunkturen. Det låter hoppfullt....

Hur är det med minnet?

Nu har vi inlett ett nytt decennium. Tiden går oerhört fort. Det känns som det var millenieskifte alldeles nyligen. Men vi glömmer lätt vad som hänt under tiden. Hade anledning att reflektera över samhällsutvecklingen sidan mitten av 70-talet. Vad är det egentligen som hänt? Jo, bland annat detta.

Då var vi 8 miljoner innevånare. Vid årskiftet uppgick befolkningen till 9,3 miljoner. Medellivslängden ökar med ett år varje femårsperiod. I mitten av 70-talet var medellivslängden för kvinnor 77 år, idag är den 83 år. Man väntar längre och längre med att skaffa barn. Medelåldern för förstföderskor var på 70-talet 24 år. Idag är den 29 år. Man väntar allt längre med att gifta sig. På 70-talet levde de flesta i kärnfamiljer. På 90-talet hade vi 1,5 miljoner singelhushåll. 2005 var siffran 2 miljoner.

Då var invandringen främst arbetskraftsinvandring från nordiska länder. Sedan början av 90-talet har de internationella kriserna främst i forna Jugoslavien i början av 90-talet och Irak 2005 påverkat invandringen. 2006 invandrade dryga 97.000 till Sverige, rekord!. 13 procent av befolkningen är födda utomlands. Över 200 födelseländer finns representerade i Sverige. Tar man med de som är födda i Sverige men har minst en förälder född i annat land stiger siffran till 17 procent.

Ekonomiskt har vi fått det bättre. Mätt i 2000 års var BNP per capita i mitten av 70-talet 165.000 kronor. 2007 är motsvarande BNP per capita nära 300.000 kronor. Vi har gått från att vara en stor industrination till att bli ett tjänsteproduecrande land.

Vi har aldrig haft en så välutbildad befolkning. De flesta går gymnasium och många går vidare till högskolestudie. Så var det inte på 70-talet.

Ja listan kan göras mycket längre. Men slutsatsen måste bli: Nä, det var inte bättre förr.

Kommer vi ihåg hur det var för 10 års sedan? Då kom inte tomten i sin klassiska tomtedräkt utan i orange fleecetröja. Då var det IT för hela slanten. Framfab kom in på Stockholmsbörsensindex över ledande börsbolag och aktien kostade över 1000 kronor. Framfab värderades 1999 till 28 miljarder kronor. 2006 gick Framfab ihop med gamle rivalen Icon och värderas idag till 750 miljoner kronor. Ericsson hade ett värde på 1000 miljarder och Nokia 1500 miljarder. Vad hände? Brutala nedskärningar och anpassad kostym och slåss nu mot bolag som inte fanns för 10 år sedan. Och vem kommer ihåg Jonas Birgersson och Johan Staël von Holstein?

Undrar vilka slutsatser vi drar när vi går in i nästa decennium?

Är politik farligt?

Var på fest i går kväll. Trevligt, gott och gemytligt som alltid hemma hos Annika och Anders. Efter maten några timmar in på kvällen kom några av oss in på att diskutera politiska frågor. Främlingsfientligheten och drivkrafterna bakom, klimatskepticsmen. Intressant diskussion som gav mig mycket. Men så sade någon att dem aldrig pratar politik på fester eftersom det oftast blir sådana meningskiljaktigheter att det riskerar att bli dålig stämning. Jag förstår inte detta resonemang. Är det farligt att ha olika åsikter? Är det inte det som befrämjar utveckling av samhället? Att sitta och prata om väder och vind leder oftast inte till utveckling. Vi måste bejaka meningsutbyten och inte uppfatta detta som "bråk". Skilj på sak och person och respektera varandra för den man är och lär och lyssna. Det är en bra strategi



I övrigt så startar klimatmötet i Köpenhamn nästa vecka. Den danska polisen rustar och alla 14.000 är inkallade till tjänstgöring och man räknar med kravaller. SV har ju varit engagerad i kampanjen 2grader.se tillsammans med 27 andra organisationer. Vi har gjort det vi har kunnat för att väcka engagemang för klimatfrågorna och mötet i Köpenhamn. Men jag måste erkänna att jag är lite besviken. Kraven som ställs är inte speciellt långtgående men sammantaget lyckas vi inte få mer än 25.000 underskrifter. Det är dåligt och visar tyvärr att det återstår en hel del folkbildningsaktiviteter för att fler skall inse att klimatfrågorna är en överlevnadsfråga och att det krävs både politiska beslut, internationella överenskommelser världen över men inte minst ett agerande från jag, du och alla andra medborgare. Men skam den som ger sig!