Nu händer det saker i Bjästa!

Vår SV-avdelning i Örnsköldsvik har tagit initiativ att tillsammans med de övriga studieförbunden bjuda in till ett dialogforum där värdegrundsdiskussionen står i centrum. Jag hoppas verkligen att de andra ställer upp och att vi därmed kan manifestera att vi kan agera motkraft till de mörkerkrafter som nu visar sitt fula tryne.
Det är Vivi-Anne Olsson, verksamhetschef SV i Örnsköldsvik, som i mejl uppmanat kollegorna i de andra studieförbunden att studieförbundsvärlden nu skall agera och ta sitt ansvar.

Jag tycker att vi väntar länge nog. Nu är det dags att agera och ge vuxna och ungdomar en arena för att prata dessa frågor under en professionell samtalsledare. Hoppas ni ställer upp, skriver Vivi-Anne Olsson i sitt mejl till övriga studieförbundsansvariga i regionen.

Bra initiativ som jag hoppas att alla ställer upp på. Men det behövs flera initiativ runt om i landet för att förebygga den här typen av händelser

Var finns folkbildningen i Bjästa?

Jag blir upprörd efter Uppdrag gransknings reportage om den våldtagna Linnea. Det så vidrigt att det får en att tro att det kan inte vara sant. Har detta verkligen hänt? Hon våldtas av en 15-åring som erkänner så småningom, ändrar sig dock men döms av domstolen. Han döms till samhällstjänst men vinner omgivningens sympati. Via olika forum på nätet, i samhället och i skolan förtalas och hotas Linnea. Elever startar skolstrejk till stöd för förövaren och möts av applåder på avslutningen i kyrkan. Brottsoffret tvingas flytta. Hur kan detta hända i ett svenskt samhälle idag på 10-talet. Hade detta hänt på medeltiden, men i en tid av upplysning är det svårt att förstå. Hur kan ett samhälle som Bjästa utanför Örnsköldsvik ( ja jag är från Ångermanland) svika en ung tjej där både skolan och kyrkan har ett oerhört ansvar. Var fanns civilsamhället, folkbildningen, studieförbunden för att faktiskt agera motkraft till dessa mörkerkrafter som stack ut sitt fula tryne. Jag blir så besviken på att civilkuraget inte är större att vi faktiskt står upp för brottsoffren och bekämpar den här typen av lynchmobbar.
Varför gjorde vi ingenting???

Internationellt fokus

De senaste dagarna har haft internationella förtecken. I går träffade jag Pär Granstedt, som jag inte sett på länge. Han har ett förflutet som riksdagsledamot och jobbat med samhällspolitisk bevakning på LRF. Vad jag däremot inte visste om honom är att de senaste åren varit styrelseordförande och VD som AWEPA som uttyds European Parlamentarians with Africa. En organisation som har 1500 parlamentariker i Eoropa som medlemmar. Organisationen som är tvärpolitisk jobbar med demokratiutveckling och konflikthantering i Afrika. Han håller nu på att trappa ner sitt engagemang i den organisationen, men vill nu sätta sig ner och skriva en bok om Afrika, afrikanska utmaningar och afrikanska - europeiska relationer. Ett spännande projekt som jag hoppas vi kan medverka till att det skall bli verklighet. Synd att inte boken är färdig. Skulle passa bra att ha på bok&biblioteksmässan i september som har Afrika som tema. Cirkeln är sluten. I början av 70-talet deltog jag i min första cirkelledarutbildning. Boken då var "Trängd Värld" skriven av just Pär Granstedt

Idag hade vi det första mötet med nytillsatta internationella rådet inom SV. Spännande sammansättning med både folk från SV, våra grundorganisationer och tankesmedjan Fores. Arbetet i rådet leds föredömligt av Staffan Nilsson som i höst väljs till president i EUs viktiga Ekonomiska och Sociala kommitte, en av tre maktcentra inom Unionen. Grattis förresten och håll SVs fana högt! Det vet jag att han gör. När han för några veckor sedan träffade Utbildningskommissionären så överlämnade han en presentation av SV....

Samtalet böljade och innehöll allt från mångfald, främlingsfientlighet till det förändrade biståndet och hur man mäter effekter i det korta perspektivet av insatser för att implementera demokrati i totalitära stater. Det bådar gott inför framtiden.

Vi är också inne i ett intensivt skede med att fördjupa samarbetet med Kooperation Utan Gränser och LRF på det internationella området. Jag hoppas att allt detta skall leda till att det internationella engagemanget i Vuxenskolan ökar och fördjupas..

socialistiska influenser?

Gårdagen var fylld av möten och uppvaktning av Folkbildningsförbundets generalsekreterare som fyllde 60 år. Dagen avslutades med ett årligt arrangemang som är en av de roligaste årsmöten man kan bevista. Konstföreningen Clara som har medlemmar bland förtroendevalda och anställda på förbundet. Rolig därför årsmötesförhandlingarna sker i en skämtsam ton och där folkrörelserävar får koppla av och spexa lite. Årsmötet avslutas alltid med den årliga konstutlottningen. Många vinster är det. En tredjedel av alla medlemmar vinner årligen. Problemet för en del medlemmar är att vissa har mer tur än andra och vinner oftare. Shit happens, brukar jag säga, har man tur så har man. Det skall visserligen erkännas att jag tillhör den gruppen av medlemmar som har haft tur och vunnit ofta. Detta faktum verkar vålla en hel del smolk i bägaren hos mindre turliga medarbetare och ett kärt samtalsämne, i vart fall veckorna innan årsmötet. Kommentarer som "chefen roffar åt sig" har uppfångats i korridorsnacket.

På gårdagens årsmöte kom denna missunnsamhet upp till ytan i form av en motion. Till min förvåning var det Anna Ohlson, som jobbar som assistent till mig, som var författare till motionen. Hennes mantra är annars "mitt jobb är att stötta dig, det vet du". Men i går var udden riktad mot mig. Motionens intention var att utjämna skillnaden mellan de som är turförföljda och de som är oturförföljda. Alla som vinner högvinster ett år ska inte nästa år kunna delta i lottningen av högvinsterna var hennes förslag. Jag kan inte annat än att anse att detta är ett utslag av ett långvarigt socialdemokratiskt regeringsinnehav och politik och som nu smugit sig in i SV-organisationen.

Alla skall ha det lika bra, annars skall alla ha det lika dåligt. Då faller hela idén med lotteri. Då är det bättre att likt sovjetisk planekonomi upprätta en lista på vilka som skall ha konstverken i tur och ordning.

I år utdelas följande konstverk till följande trogna partikamrater i följande ordning, skulle vinstlistan börja med.....

Tack och lov återbördades motionen till styrelsen för ytterligare beredning till nästa årsmöte.
Hur det gick för mig i år? Tack och lov så vann jag inte i år, men å andra sidan vann inte Anna heller. Vem som Gud straffade.... överlåter jag till andra att avgöra.

Nya insatser?

Veckan var fylld med möten och utskick till förbundsstyrelsen inför mötet den 29-30 mars. Skall bli intressant att höra förbundsstyrelsens diskussion om arbetsgruppen för organisationsöversynens förslag. Ett drastiskt förslag som innebär att SV går från 177 avdelningar till 31 "länsavdelningar" men med bibehållen lokal närvaro i form av kontor i alla kommuner. Arbetsgruppen är enig och övertygad om att detta den rätta vägen för vuxenskolan. Spännande!



I fredags hade vi arbetsgruppen om vuxnas lärande. Intressant sammansättning av många olika kompetenser, Vi pratade mycket om bildningsbegreppet. Vad står det för i vår tid? Bildningsbegreppet står för så mycket. En del menar att om en person läst en "kanon" av de böcker som en del välkända personer skrivit så är man en bildad person. Jag hävdar det motsatta. När bildning har blivit lika med "givet gods" har bildningstanken förlorat sitt värde. Det är i dialog, den ständigt pågående, som aldrig avslutas som är själva bildningsprocessen. Poängen är att vi aldrig blir färdiga. Det handlar ocskå om att relatera sig till omvärlden och tolka och förstå vad som händer runt omkring oss. Lyssnadet är en central ingrediens i bildningen och lärandet, förmågan att tolka och lära av andra människor bildar oss.

Någon har sagt "man bildar sig inte i fisförnäm avskildhet". Det ligger mycket i det påståendet.

Det finns dem som beskriver bildning utifrån metaforen Resan:

Man finns hemma med dem erfarenheter och kunskap man har, man åker ut och skaffar sig nya vänner och erfarenheter i det okända och tar in nya intryck och kunskaper för att sedan komma hem och förstå och tillämpa de nya kunskaper man fått.

Kan studiecirkeln beskrivas bättre än så????

Inkonsekventa kommuner

Fyra av tio kommuner minskar sitt stöd till folkbildningen och lika många har en oförändrad budget. Det visar SKL i sin rapport om ”Kultur- och fritidsbudget i ekonomiska kristider” som presenterades idag. Dessa nedskärningar sker samtidigt som kommunsverige skriker efter mer och större insatser från studieförbunden och civilsamhället. Ena stunden handlar det om att bli en tydlig aktör på det sociala området för att i nästa stund vara en aktiv part i integrationsarbetet. Samtidigt som man skriker efter hjälp rycker man undan fötterna för vårt arbete. Jag blir inte klok på hur kommunsverige tänker.
Rapporten bekräftar också bilden av att allt fler kommuner och landsting väljer att prioritera sina egna verksamheter på bekostnad av bl a det fria bildningsverksamheten. Det är inte att vara aktsam med skattebetalarnas pengar. En forskarrapport från Göteborgs Universitet som nyligen presenterades visar tydligt att folkbildningen är effektiv när det gäller att få enskilda individer att växa. Över 70 procent uppger att de blivit säkrare som personer i cirkeln.
Samma rapport visar också att andra generationens invandrare i dubbelt så hög grad som andra svarar att de haft mycket användning av kunskaper och färdigheter från cirkeln i en förening, nätverk eller grupp.
På område efter område visar studieförbund och civilsamhället resultat till långt lägre kostnader än vad som krävs när kommuner driver saker i egen regi. Min uppmaning till kommunsverige är att sluta famla efter lösningar inom er egen ram och använd istället folkbildningen. Vi levererar resultat.

Det våras för........

I går hade vi det sista mötet med arbetsgruppen för SVs organisationsöversyn. Jag måste säga att jag aldrig suttit med i en arbetsgrupp som har så vitt skilda bakgrunder och erfarenheter och där samstämmigheten har från första stund varit så öronbedövande. Vi alla lyckades,tycker jag, att lyfta oss från de positioner som vi sitterpå och se till SV-organisationens bästa. Här fanns en majoritet av förtroendevalda från avdelningsledet samt regionsföreträdare och förbundsfolk. Utgångspunkten har varit att en förändrad organisationsstruktur måste omfatta alla nuvarande organisationsnivåer. Och det förslag som vi lämnar till förbundsstyrelsen innebär verkligen detta. Spännande att se förbundsstyrelsens reaktion den 29-30 mars när vårt förslag skall diskuteras.
Dessvärre kan man inte säga att jobbet nu är avklarat. Det är nu det börjar. Hur övertyga 2 500 förtroendevalda och 800 medarbetare att detta är den optimala sättet att föra in SV-organisationen med sikte på 2020?