Fyra av tio kommuner minskar sitt stöd till folkbildningen och lika många har en oförändrad budget. Det visar SKL i sin rapport om ”Kultur- och fritidsbudget i ekonomiska kristider” som presenterades idag. Dessa nedskärningar sker samtidigt som kommunsverige skriker efter mer och större insatser från studieförbunden och civilsamhället. Ena stunden handlar det om att bli en tydlig aktör på det sociala området för att i nästa stund vara en aktiv part i integrationsarbetet. Samtidigt som man skriker efter hjälp rycker man undan fötterna för vårt arbete. Jag blir inte klok på hur kommunsverige tänker.
Rapporten bekräftar också bilden av att allt fler kommuner och landsting väljer att prioritera sina egna verksamheter på bekostnad av bl a det fria bildningsverksamheten. Det är inte att vara aktsam med skattebetalarnas pengar. En forskarrapport från Göteborgs Universitet som nyligen presenterades visar tydligt att folkbildningen är effektiv när det gäller att få enskilda individer att växa. Över 70 procent uppger att de blivit säkrare som personer i cirkeln.
Samma rapport visar också att andra generationens invandrare i dubbelt så hög grad som andra svarar att de haft mycket användning av kunskaper och färdigheter från cirkeln i en förening, nätverk eller grupp.
På område efter område visar studieförbund och civilsamhället resultat till långt lägre kostnader än vad som krävs när kommuner driver saker i egen regi. Min uppmaning till kommunsverige är att sluta famla efter lösningar inom er egen ram och använd istället folkbildningen. Vi levererar resultat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Men är inte ropen på civilsamhällets engagemang egentligen ett rop på ideella lösningar utan skatteinsatser? Dvs "kan inte nån annan fixa detta"?
SvaraRaderaI det läget är det konsekvant att både ropa och dra undan mattan. Och så får man inte det man ropade på i alla fall...